Bhandar

Date: 2007-11-23

Vi kom till Bhandar för tre dagar sedan, eftermiddagen på tisdagen den 20e November 2007, efter en lång vandring från Jiri. Bhandar är en by med ca 12000 invånare, de flesta bor utspridda över ett stort område. Byn ligger på en sluttande bergssida, nedanför syns en djup dalgång med höga berg på andra sidan. Där finns bl.a. Piku, en ”kulle” på 4200 m.ö.h. som vi om några dagar skall bestiga. Från Bhandar har man även utsikt över Numburu, en bergskedja på 7000 möh som enligt Temba skulle ta en vecka att bestiga, om man hade kapaciteten och lämplig utrustning! Efter en timmes vandring utför når vi Tembas hus, ett fint vitt stenhus med en stor altan av skifferplattor. Vi befinner oss högre upp än Sveriges högsta berg Kebnekajse på drygt 2300 m.ö.h. På gården står även ännu en byggnad, som enligt Temba tidigare varit ett ”Guest House” för förbipasserande vandrare. Deras värdshus används dock inte längre p.g.a. tidsbrist. Gården ligger alldeles bredvid den långa leden som går upp mot Everest, det skulle ta någon vecka att vandra dit härifrån. Jag träffar även Tembas fru Diku som är en glad och trevlig kvinna.

 

Nu är det fredag och jag har redan börjat komma in i rutinerna här, men jag genomgår en ordentlig kulturchock måste jag erkänna. Maten har ännu inte min kropp vant sig vid, trots att jag brukar ha lätt för att anpassa mig, både när det gäller tider och innehåll. Det blir dock mycket Nepali te som jag verkligen tycker bra om. Även dygnsrytmen är speciell. Alla går och sover kl. 20.00 och kliver upp före 06.00, innan solen går upp. Då kan man redan se hur småbarnen är ute och arbetar, då de exempelvis bär hem ved, för att sedan gå till skolan. Men jag ska tillägga att alla inte går i skolan här, många barn får försaka skolgången för att jobba hemma på gården. Vad ska man med en utbildning till om familjen inte ens har mat, hur ska man då prioritera? Det finns mycket som är annorlunda här.

 

Jag sitter mycket och läser, lutad mot huset med solen i ansiktet. Det är fridfullt här, inte några oljud alls förutom någon vindbris ibland. Utsikten är underbar. Jag sitter och tittar på människor som passerar, imponeras av alla porters som bär laster på upp till 100kg. Det är beundransvärt att allt som finns här i byn är uppburet av människor! Ibland passerar någon blek europé som jag oftast hälsar på och utbyter några ord med.

 

Idag var det marknad nere i byn. Där var fullt med människor, barn och gamla, försäljning av allt möjligt. Jag gick runt med min kamera och betraktade alla människorna, som i sin tur alla spanade in mig nyfiket. Vi hälsade på en av skolorna där jag skall jobba ett tag framöver, motsvarande låg- och mellanstadiet. Alla barnen bar röda skoluniformer och flockades runt mig av nyfikenhet när jag började ta kort med min kamera. Det är barnen som gör störst intryck på mig här, med deras ohämmade nyfikenhet.

 

Jag skall erkänna att trots att allting är nytt och spännande så har jag fått lite hemlängtan. Jag känner mig så otroligt långt borta, utan möjlighet att skicka iväg ett mail, (detta inlägget kommer läggas in på hemsidan när jag kommer hem till Kathmandu igen), ringa varje dag eller ta bussen till stan. Det finns ju ingen bilväg hit. Jag förstår heller inte språket och få människor talar engelska. Man är för bortskämd, det är helt klart! Jag saknar att få äta en normal frukost, jag är även lite less på ris och potatis.

 

Jag fick samma uppenbarelse när jag var i USA ett år, vi har det oroligt bra hemma i Sverige. Egentligen ska vi aldrig klaga, det finns människor som har det så otroligt svårt och tufft. Jag vill hjälpa på något sätt, men hur då? Vart startar man, det är så många som behöver stöd.

  

Jag var och ringde hem idag med byns enda telefon (!). Efter flera försök kom jag till slut fram. Jag utbytte några ord med en nyvaken pappa som var glad att höra min röst. Jag försökte även ringa min flickvän Henny, med det verkade inte fungera. Jag får försöka igen någon annan dag! Det var skönt att veta att det går att få lite kontakt med Sverige i ett för övrigt isolerat Bhandar.

 

 Nu ska jag sova, tidigt imorrn ska jag vandra upp till Yakanagi, en kulle bakom huset på 3500 möh. Det ska bli kul!

 Tack och adjö!

Martin Isaksson

 

 

Mediadream Webbyrå

My Music

Stay

Goodbye

Higher

Dry your eyes


2018 Martin Isaksson Exploring the himalayas
Webdesign & Hosting by Mediadream.se Webbyrå